Så här är det: Den enda anledningen till att jag ens vill försöka vara kvar här är mitt jobb. Jag älskar mitt arbete, även om det är tungt ibland, mina kollegor är underbara, mina elever är fina etc. Det händer dock grejer ibland som jag inte vill gå in på såhär offentligt… ingenting som inte sker på vilken arbetsplats man än hamnar på… jag antar att jag bara vill skriva av mig och att slutsatsen av mina tankar är: Jag längtar hem. Men jag trivs på jobbet och det är jobbet som gör att det är värt att kliva upp på mornarna. Men jag längtar hem! Jag vill hänga med mina vänner, ta en fika på stan, gå på Scharinska, IKSU!!! Idrottsmedicinska enheten! Det var tider det… och tanken att jag aldrig skulle komma tillbaka dit gör mig lessen.
Du får ge det lite tid vännen. Ljusne kanske inte är den mest händelserika platsen. När du hittar ett ställe med en meningsfull fritid, en vacker plats och möjligheter att lära känna folk utanför jobbet kommer du att trivas. Ge dig lite tid och försök lämna det som varit. Jag tror det är viktigt att inte jämföra med det som varit utan ge sig själv en nystart och framför allt tålamod.
Jag minns när jag bodde i Umeå första året hade jag en otrolig hemlängtan, den blev bara starkare för varje gång jag återvände hem. När jag började ge mig själv tid att trivas i Umeå och skaffa ett nytt liv där byttes det så småningom till mitt nya hem och längtan försvann. Nu känner jag mig ganska fri att bo och trivas var som helst. Jag tror att vi kan lära oss att bära våra rötter med oss, i stället för att låta de växa fast och kalla tillbaka oss. Det har gjort mig fri och lugn inombords iallafall att veta att jag själv besitter styrkan att trivas där jag själv har valt. Kramar från Helsingborg.
Anna-Stina!! Vad kul att höra från dig. Jag håller med, man måste ge det tid, men kanske även reflektera över vad man kan göra bättre. Det är absolut inget fel på människorna i lilla Ljusne, ingen har gjort mig någonting! Men man kanske borde ha flyttat in till stan istället, eller till Gävle, där man kan gå på krogen och ta en öl, gå på bio, gå på ett gym etc… jag har ju fullt upp med studier och jobb, så jag hinner sällan känna mig ensammen, men den dagen då jag inte längre behöver bry mig om studier utan kommer att komma hem efter jobbet och inte ha något annat än att träna och se på TV så kommer det nog att kännas ensammet. Så jag önskar att jag hade det som du: Nån att komma hem till =)
Hoppas allt går bra i Helsingborg! Det är lite skillnad på din skola och min… din är ca 10 ggr större 😉